tisdag 30 augusti 2016

Huset i mitt hjärta, Lantliv och tack



Jag vill börja med gårdagens inlägg. Tack. Av hela mitt hjärta. Det är lite utelämnande att skriva de där inläggen och samtidigt känner jag att om jag kan hjälpa någon endaste människa att få samma insikter som jag själv har fått och den personen kommer vidare, ja då är det värt det.

Nu till något helt annat. I senaste numret av Lantliv finns ett reportage med från vårt tidigare hem. Det är ju snart två år sedan vi flyttade och saknaden har varit stor. Jag har gruvat lite inför den här dagen men som tur är gick det bättre än väntat. Jag känner mig varm i hjärtat över vad vi gjorde där. Allt jobb vi lade ner. All kärlek.

Jag kanske aldrig får bo vackrare än jag gjorde i det där gamla, härliga huset. Men det gav mig tolv år och jag är tacksam för dem.

Vill ni läsa Eija Kortesaaris fina text och se bilderna tycker jag att ni ska ta en sväng till butiken idag för att köpa tidningen. Jag kommer att spara min för evigt, både i hjärta och i tryck.

Kram
Jenny








måndag 29 augusti 2016

Du behöver ingen plan för att hitta rätt



Jag fick ett mail idag från en person som står mig nära och som ville ventilera sina tankar angående sin framtid. Och det mailet fick mig ett reflektera lite över den utveckling som jag själv har gjort de senaste åren. Jag kände igen mig i personens resonemang och insåg att jag själv suttit i samma sits många gånger i mina funderingar. Men jag insåg också att jag har kommit vidare. Hur gick det till? Vad gjorde jag? När hände det?

Egentligen har jag alltid varit rädd för förändringar. Kanske inte så mycket när jag var yngre, jag minns inte riktigt, men under min vuxna tid har jag alltid tvekat och våndats över stora (och ibland små) förändringar. En känsla av att hela tiden måsta göra "rätt" har funnits där och mitt självförtroende har varit för lågt för att jag skulle våga tro att jag skulle fixa det jag ville göra. Ganska hemskt egentligen. Att man tänker så om sig själv. Och att så många gör det. Varje dag.

Däremot har jag alltid haft en massa drömmar, storslagna har en del av dem varit också, och den krocken som kan bli om man ständigt stuper på att man inte vågar eller hittar anledningar till att det inte går, när man har stora drömmar samtidigt, ja, den kan vara förödande. Det infinner sig en ....besvikelse.

Faktum var att jag nog gick med den besvikelsen i rätt många år. En ständig kamp med att finna modet, hitta den rätta vägen och samtidigt våga. En svår ekvation. Tyckte jag.

Det som hände var faktiskt att jag träffade en människa som var otroligt olik mig. I det här avseendet. En person som egentligen levde helt tvärt emot vad jag brukar göra. Ett möte som faktiskt förändrade mig för livet skulle jag säga. Ett förutbestämt möte. Den här personen hade som måtto att först pröva saker och sedan utvärdera. Eller åtminstone dra en snabb slutsats om det funkade eller inte. Inga grubblerier, varken före eller efter genomförandet av en idé. En person som inte alls var eftertänksam som mig, utan som var och är en riktig doer istället.

Ibland tänker jag att varje människa skulle behöva träffa en sån doermänniska. En helt gränslös människa som bara slänger sig in i projekt och tar problemen som de kommer och löser saker efter hand. För mig var det otroligt utvecklande. Och i personens närhet så kände jag att jag tog steg som jag aldrig vågat förut. Det blev på något konstigt sätt naturligt när man var runt den här personen.

Jag träffar inte längre personen så ofta men jag försöker behålla den där fina gåvan som jag fick. Att inte fundera ihjäl mig hela tiden vad som är rätt och fel. Att istället kasta mig in i saker som verkar roliga och sedan se om det är något för mig. Och jag kan bara säga att det hurrar mitt hjärta för.

Det är så lätt att landa i klyschor. Lev livet. Vi har bara ett liv. Lev i nuet. Jo jo. Vi vet det där. Och ibland kan det till och med vara irriterande att höra. Helst om man är rädd och begränsad av den rädslan. Men faktum är. Vi har bara ett liv. Och det är på tok för kort för att slösas på en massa velande om vad som kan vara rätt eller fel. Det vet man ju aldrig före man göra något. Det vet man efter.

Som jag har skrivit tidigare så velar aldrig hjärtat på det sättet. Det säger bara ja eller nej. Sedan kommer alla tankar och sätter käppar och begränsningar.

Jag är otroligt tacksam för den här upplevelsen. Och insikten. Att det faktiskt bara är att köra om man vill något. Vad finns det att vänta på? Säkert finns det något litet du kan börja med som för dig framåt mot målet och om universum anser att det är en bra väg (som det brukar vara när man går på glädje och lust) så kommer saker att sättas i rullning och du kommer att få den hjälp du behöver för att komma vidare. Du behöver inte ha en plan. Du behöver bara lyssna till sånt som verkar intressant så kommer universum att fixa planen åt dig.

Kram
Jenny




fredag 26 augusti 2016

Diy, förrådsfynd och ommålning


Jag gillar faktiskt hösten. Varje sommar känns det så vemodigt när sommaren bara är borta, ofta från ena dagen till den andra hos oss här i norr, men på något konstigt sätt är det som att min kropp ändå känner hopp inför hösten. Lugnet infinner sig. Allt saktar ner efter en hektisk sommar då man vill hinna så mycket. Tid för att bara andas. Se färgerna. Hösten står också för nystart kan jag känna. Kanske till och med mer än när nyåret kommer. Det har jag nog med mig från skoltiden. Allt började om i Augusti. Nya tag. Nya mål.


Höstkänsla i vårt hem är att få in lite mörkare toner, mer beige och grått. Och att få bort det blå som känns mer sommar. Maken och jag gick igenom några kartonger i vårt förråd och då hittade jag några ljusstakar som fått vila ett tag. De var vita i grunden och jag blev bara så sugen att få dem grå istället. Som tur är gillar maken att måla så han målade dem i Ottossons varmgrå färg, som vi använt på många av våra möbler.


Det är så härligt med den här färgen. När saker är nymålade så är den väldigt blank. Men bara efter ett tag blir den matt. Och vansinnigt vacker. Det behövs inte så mycket för att man ska få en ny känsla. Lite färg är inte att underskatta.

Ha den bästa helgen vänner. Och tack för att ni tittar in här.

Kram
Jenny



onsdag 24 augusti 2016

Hallen och en massa kreativitet




Jag har en massa kreativitet som inte kommer ut just nu. Kroppen skriker efter att få röra om i hemmet. Möblera om. Förändra. Men det gäller att hitta en lösning för alla möbler vi har (som maken inte flyttar i onödan) och nu finns det inte så mycket som vi vill göra oss av med heller. Egentligen har jag aldrig haft något stort behov av att röra om så mycket, mer än mindre möbler kanske, men här i lägenheten känns behovet mer påtagligt. Att flytta på saker ger ny energi och jag älskar att vara kreativ.

Jag har också fått en idé till förändring i sovrummet (som är det sista rummet vi har kvar att fixa i lägenheten) och jag jobbar på att få med maken på noterna. Han är ju, som jag skrivit tidigare, inte lika sugen på att lägga ner för mycket jobb här, eftersom hans tankar ständigt går till att försöka hitta något eget. Jag förstår honom mycket väl, men det är svårt att bara sitta och vänta. Tänk om det dröjer tre år till? (Ve och fasa, varför tänkte jag den tanken??)

Hur som helst. Dagens bilder är från vår hall som den ser ut nu. Älskar fortfarande tapeten där inne. Den ger en sån skön känsla tycker jag.

Ha den bästa dagen!

Kram
Jenny


måndag 22 augusti 2016

Feng shui - När du vill byta bostad



Jag får ofta frågor om Feng shui. Vad man ska tänka på och hur man ska göra. Det är ingen lätt fråga att svara på och för att enkelt kunna förklara läran så blir det väldigt övergripande. Men när man inte längre nöjer sig med den informationen, utan vill gå mer på djupet, blir Feng shui något helt annat.

När man söker ny bostad är det förträffligt att använda sig av Feng shui för att få de bästa förutsättningarna att trivas och få det så gynnsamt som möjligt. Men dessa förutsättningar är individuella så för att grannen har ett prima liv på ett ställe, är det inte säkert att du skulle få samma möjligheter just där.

Sedan finns det en sak som är viktigare än allt annat egentligen. Det finns inget perfekt hus. Feng shui handlar alltid om att du också måste kompromissa men att du väljer att kompromissa med de saker som du kanske vet att du kan göra något åt eller som inte drabbar dig så hårt.

När vi köpte vårt första hus så kunde jag ingenting om Feng shui. Jag gick på känsla och föll pladdask för det gamla huset som bara skrek efter vår hjälp. Idag när vi söker boende så är det lite mer komlicerat. Vi är mer medvetna i våra val och när inte de bästa förutsättningarna finns, så väljer vi bort hellre än försöker.

Vad ska man då tänka på?

Ni som sökt boende, de allra flesta av er säkert, minns hur man ser en bild på nätet och när man besöker platsen så känns det helt annorlunda. Där har vi Feng shui. Det går aldrig att lita på en bild. Den kan ge en första känsla men ofta kan den känslan ändras radikalt när du kommer på plats. Det handlar om att när du vill kunna använda dig av intuition och de kunskaper som man får inom Feng shui, så måste alla sinnen vara med. Du behöver se, lukta, lyssna, känna, och på en bild får du bara se. Det är en ofantlig skillnad.

Jag skulle säga, att förutom att kroppen ska svara direkt JA!! när man ställer sig frågan om det är rätt hus, så finns det massor med andra frågor att ställa sig och här är tex några:

* Hur ser omgivningen ut? Hur känns den?
* Har huset rätt riktning för mig/oss?
* Finns det vassa hörn som riktas mot huset?
* Vem har bott där innan och hur mår de/den?
* Hur reagerar kroppen inne och ute?

Jag skulle kunna skriva frågor hela dagen. Ungefär på den nivån är det om man vill gå djupt. Men Feng shui är ett redskap som är fantastiskt. För om det kan hjälpa till att du mår bättre, trivs bättre, får bättre energi omkring dig, då är alla undersökningar i världen värda den lilla, extra tid det tar att gräva lite i de här frågorna.

En annan sak som jag (surt) har fått lära mig vid husköp är att: Om du ifrågasätter något med ditt nya boende så är det inte rätt. Låter kanske konstigt men det är faktiskt sant! Om du börjar ställa en massa frågor till dig själv som tex: Räcker det här huset? Kommer det här att fungera? Är det här verkligen...?osv då är du inte på rätt ställe och du har blandat in dina tankar (egot) på tok för mycket i dina val.  

Intuitionen säger bara ja eller nej. Punkt slut. Alla "tankar", utläggningar, funderingar osv efter det är egot. Vilket kan göra att du helt tappar din ursprunliga sanning och kan lura dig att göra fel köp. Och jag vet hur lätt det är. Men det gäller att öva.

Universum och kroppen har en fantastisk förmåga att hjälpa till att hitta rätt. Och med Feng shui som redskap så blir det bra. Tricket är bara att lyssna. Och välja därefter.

Ha den finaste dagen vänner!

Kram
Jenny

 

torsdag 18 augusti 2016

Balkongen, balkongskydd och blå tummar

Redan torsdag och idag känner jag mig sjukt trött. Skulle verkligen behöva en dags återhämtning nu. Så det är tur att det är fredag imorgon. Men idag tänkte jag låta er ta en titt på vår balkong. Den är inte så stor och det finns inte så mycket att jobba med men jag ville ha en mysplats och någon plats att kunna ta med tallriken ut och äta på. Jag är barnsligt förtjust i att ha möbler som går att flytta om. Hellre några små bord som går lätt att flytta runt än ett stort. På det sättet får man också en lite luftigare känsla kan jag tycka. När man jobbar med små ytor känns det ännu viktigare att tänka på det.

Därför. På ena sidan av balkongen har vi en soffa. Ni som följt mig på instagram vet att maken snickrade den förra året och målade den i Ottossons varmgrå linoljefärg. (Det är samma färg som vi använde på tallrikshyllan i köket också). Till den soffan har jag ett gammalt ikea plåtbord. Funkar jättebra!

 På andra sidan av balkongen så har vi några loppisfyndade caféstolar (den andra är inte med på den här bilden).  Maken snickrade också ett balkongskydd förra året eftersom det kändes bättre att vara lite mer skyddad där ute. Både för vind och insyn. På insidan av balkongskyddet fick jag några hyllor som förvaring. Väldigt praktiskt faktiskt!
Jag ska erkänna att vi inte hänger här ute särskilt mycket. Både maken och jag känner oss nog lite instängda och begränsade på den här ytan. Har man haft en stor tomt så är det svårt att vänja sig vid en liten fyrkant. Men vi gör vårt bästa.
Den är absolut mysig, vår lilla balkong. Men jag hoppas att jag får visa er något annat nästa sommar. Mina tummar är blå och jag kan inte sluta be om hjälp. För nu vill vi verkligen hitta Huset.

Kram
Jenny

tisdag 16 augusti 2016

Mer färg, höstnytt och vardagsrum


I helgen kom plötsligt suget att försöka få in hösten, inte bara i frisyren, utan även hemma. Även om jag inte riktigt är redo för att sommaren är slut så känner jag mig rejält sugen på att få in lite höst i lägenheten. Så där lagom. Så att det ändå känns somrigt men på ett höstigt sätt. Ja, ni fattar.
Jag brukar nog vara betydligt senare än vad jag är i år, men det handlar nog mycket om vädret också. Plötsligt blev det svinkallt och lusten att gå ut blev obefintlig. Då börjar man inse att man försummat sitt hem under hela sommaren. Typ.

Det brukar ju egentligen inte hända några stora saker hos oss. Alltså färgmässigt. Grått, vitt, beige. Ja, det är väl typ det. Så när jag nu grävde djupt i mitt skåp och hittade en linnegardin som jag tydligen köpt någon gång, så kändes det inte direkt som någon revolution. Jag brukar vilja släppa in så mycket ljus som möjligt och därför håller jag mig mest till ljusa gardiner men jag kände att det skulle bli mysigt att få lite mörkare inne. Boa in mig.

När man tar in mer jordelement, som en linnegardin är, så gäller det att se över balansen. Jord finns oftast väldigt mycket ändå, både i färg och form, så det gäller att se över så att inte inredningen "dör". Jag kände att jag ville ha in lite mer träelement här, men det enda jag hade var pelargonblommor, och det gav inte riktigt den effekt jag kände att jag sökte. En blomma med något grönt hade känts mycket bättre.


Den här tiden på sensommaren tycker jag att det finns lite väl lite växter att hitta ute i naturen när man inte har en egen trädgård att frossa i. Men en grön kvist kan ju fungera lika bra. Faktiskt. Det är ju känslan av liv som man vill åt.
Hur som helst är jag rätt nöjd över mitt färgpåslag. Även om det inte direkt bröt mot skalan. Jag testade även att nåla på en helt underbar handduk från village på en kudde. Det får nog bli en riktig kudde av den. Ekologisk, och helt ljuvlig!





Det blev några nygamla hissgardiner i de andra fönstren också, som vi satte upp när vi flyttade in och som inte varit uppe sedan dess. Lite mönster och lite färg. Ja, så blev det!

Ha en fin dag!

Kram
Jenny








fredag 12 augusti 2016

Köket, trivsel och drömmar





Det har hänt en hel del ändå sedan vi flyttade in här i lägenheten. Det är lätt att glömma sånt! Möbler har flyttats om, det har målats en hel del och energin har höjts. I jämförelse med hur det var att bo i hus, där man kan göra ganska många ändringar eftersom ytan finns och man har rätt att bestämma själv, så har det varit lite klurigt att jobba i lägenheten. Jag fastnar lätt kan jag känna. Att man inte äger den är också en sak som spelar in. Hade jag själv fått välja, hade trägolven redan varit framme och det hade absolut givit den här lägenheten en helt annan känsla. Men där går nog gränsen för vår kära hyresvärd ;) Alla är ju inte lika inredningstokig som jag, HAHA!

Köket är ett rum som många gillat när de besökt oss. Även när det var helt orenoverat. Egentligen är det lite svårt att förstå för det är rätt slitet (väldigt slitet) och är helt ärligt utan charm förutom fönstret. Men på något sätt trivs alla där ändå. Jag har tänkt länge att om vi skulle valt att bo kvar här, så skulle jag vilja bygga ett litet skafferi. Vi har ett perfekt hörn för ett sånt i köket. Och jag har några pardörrar som vi skulle kunna offra. Det skulle kunna bli hur bra som helst. Men när flytten hela tiden hänger i luften, så känns det inte rätt. Tyvärr.

Jag saknar hela den delen av vårt liv. Den kreativa delen. Den del som till stor del försvann när vi sålde vårt hus. Att få idéer och kunna genomföra dem (på löpande band HAHA!) Men jag känner också en väldig spänd förväntan över vad vi ska få göra nästa gång. Och jag tror att med den resa vi nu har haft, så kommer vi att älska det ännu mer nästa gång. Uppskatta allting mer. Det är ju det som är livet. Att man lär sig av sina val.

Ha den finaste dagen vänner!

Kram
Jenny