fredag 17 oktober 2014

Livstecken och köpstopp

Hej hej!

Ledsen att det uppdateras så sällan just nu, det är minst sagt lite mycket :) Att flytta från hus är minsann inget litet projekt ;) Men det känns skönt att dagarna tickar på och att vi snart får avsluta den här resan. Jag känner mig så redo jag kan bli för det nu. Självklart kommer det att kännas konstigt men det blir bra. Det känner jag.

En sak är säker. Jag lär inte få köpa ett spillkum till på 100 år (eller någon annan keramik heller för den delen). Det finns gott om den varan har jag märkt ;) Tänk att det kan vara så kul? :) Jag gillar det, det är kanske tur att vi kommer ha två ställen att bo på ;) Det lär inte fattas något någonstans ;)

Nä, nu hinner jag inte riktigt mer, men ha en riktigt skön helg!

Kram
Jenny


söndag 12 oktober 2014

Inte en bild och inredningsfunderingar

Hej vänner!

Ännu en söndag är här och helgen har varit rätt ok tycker jag. Det är en skön känsla att hinna med det man ska. Jag är faktiskt rätt glad över att vi redan innan visning hade gått igenom alla våra saker för det visar sig vara guld värt just nu. Det är väldigt lätt att packa.

Många av mina inredningstankar just nu går åt till att fundera på lägenheten. Hur den ska inredas. Vilken känsla jag vill skapa där. Och den kommer inte bli någon minikopia av vårt hus har jag tänkt. Nej, istället vill jag faktiskt spinna vidare på den förändringen som vi har gjort (och kommer att göra) och förankra något nytt i vårt kommande hem. Däremot är stilen jag brinner för densamma så förändringen kommer minsann att bli en utmaning :) I ärlighetens namn försöker jag komma ihåg exakt hur lägenheten såg ut, men med en kort visning minns man inte direkt alla detaljer. Jag minns bara känslan och en utmaning som jag måste ta tag i. Men jag får ta och leta fram några gamla favorittidningar och suga i mig den inspirationen för att skapa något nytt. Åhh så kul det ska bli!

Nu är det dags för lite soffläge för mig. Inte dumt alls :)

Sköt om er så ses vi!

Kram
Jenny



fredag 10 oktober 2014

I en kartong

 My life right now.

Det är nog ingen nyhet men jag gillar inte röra. Det får inte bli för mycket av den varan för då blir jag stressad. Just nu är vårt hem allt annat än inspirerande. Och jag som jobbar hemifrån ganska mycket kommer inte ifrån den röran. Men flyttar är ju övergående. Det gäller bara att finna sig i läget.

Vår goa kissekatt har börjat ana oråd. Hon är inte riktigt nöjd med den nya stylingen i vårt hem. Hon känner på sig att något är på väg att hända. Goa vännen. En liten klump ligger i magen över hur det ska gå. Kommer hon att acceptera den här förändringen? Hon har verkligen älskat vår tomt och nu kommer hennes liv bli helt annorlunda. Jag vet bara en sak just nu och det är att jag kommer göra allt jag kan för att hon ska få det bästa livet jag kan ge henne.

I helgen kommer vi fortsätta att packa. Och Feng shuin gör sig påmind om vad som händer när man rör i sina saker. Det känns. Jag längtar efter lite lugn och ro efter allt det här. Efter en städad lägenhet där sakerna har hittat hem igen. Men nu först fredag. Inte så dumt :)

Sköt om er och ha en fin helg!

Kram
Jenny



tisdag 7 oktober 2014

Förverkliga drömmen

Mina tavlor har påmint mig om att jag ska gå min väg.

Jag har haft en dröm i väldigt många år nu. Ända sedan jag hittade min kreativa ådra och jag insåg att jag är en skapande själ. Och ingenting annat. Den där drömmen har bestått i att jag, en dag, ska kunna leva på mitt skapande. Vad det skapandet skulle innehålla har varierat med åren. Jag har ju läst till inredare och är certifierad Feng shui konsult och har med åren också gått en rad andra kortare kurser i både det ena och andra. Som jag innerst inne känt att jag en dag kanske skulle behöva. Men jag har hela tiden landat i min inredning och mitt skrivande. Att en dag få försöka göra mitt yttersta för att kunna leva på just det.

Men som för många andra har fegheten tagit över. Kravet på garanti. Tajming. Kanske bristen på mod. Bristen på tillit till mig själv och vad jag egentligen klarar av.

Så när jag inte tog några steg så ryckte ödet in (som det ofta gör) när man känner sin brinnande lust. Jag fick en chans. Ett kvitto. Och fråga mig inte hur det gick till. Men det hände.

Jag lovade mig själv i det tysta, att om jag fick ett kvitto (från någon som jag ansåg kunde övertyga mitt inre jag att klarar jag detta så räcker jag till) så skulle jag förverkliga den här drömmen. Hur rädd jag än var.
Det gick faktiskt, märkligt nog, inte länge, så kom det där kvittot. Och jag kan inte se det som något annat än att det faktiskt är meningen.

Så det som, för ganska precis ett år sedan, var en insikt ute i min gunga på entrébron, är verklighet ett år senare.  Jag har startat mitt eget företag som fotograf och stylist. Jag kommer att samarbeta med Eija på Norrfrid och vi kommer att göra inredningsreportage för olika tidningar. En svindlande tanke för mig, jag lovar. En underbart, svindlande tanke.

Jag har släppt mina skyddsnät och kastar mig rakt ut mot min dröm. Och jag har ingen aning om hur det kommer att gå. Men jag har bestämt mig för att när jag blir gammal ska jag inte behöva fundera på om jag skulle klarat det eller inte. Då ska jag veta. Och förhoppningsvis titta tillbaka med glädje på att jag tog det här steget och att det förändrade mitt liv. För alltid.

Jag känner mig oerhört tacksam och ödmjuk inför det faktum att jag nu kommer att få göra det jag drömde om. Skapa, fota och skriva. Jag kanske en dag till och med får lämna in den där boken jag har velat skriva i hela mitt liv. Vem vet? För vet ni, nu finns det inget mer att vänta på. Bara hoppa rakt ut och hänga med.

Och där var den. Min hemlighet.

Så om ni vet om några fina ställen som ni tror skulle passa för våra reportage, tveka inte att maila mig eller Eija, på jennyshemochharmoni@gmail.com eller norrfrid@hotmail.com så kanske det blir er vi besöker framöver.

Kram
Jenny


fredag 3 oktober 2014

Allting löser till sig till slut - av sig själv



Hej vänner!

Ännu en fredag är här och för mig är det inte vilken fredag som helst. Nu har ytterligare en pusselbit fallit på plats. Huset är sålt.

Det känns så märkligt, konstigt, överväldigande och samtidigt skönt att det äntligen blev som det skulle. Och jag är så innerligt tacksam för att det blev som det blev. Världens finaste köpte huset. Det blev precis som jag önskade och allting känns rätt. Så nu är den här sommarens pärs över. För visningar och försäljning är inte min grej. Inte alls.

Nu återstår en sak som ska lösa sig för att vi ska slippa bo i tält i vinter ;) Men plötsligt känner jag att även det förmodligen löser sig. För nu är det meningen. Jag hänger med och ser vad som händer.

Inom en (väldigt!) snar framtid flyttar vi. Från detta ställe där vi har upplevt så mycket. 12 år av livet. Vi har gift oss här, blivit kattägare, kämpat med barnlöshet, bytt yrken, lärt oss ofantligt mycket om renovering, och trädgård. Ett otroligt älskat hus där vi har lagt ner hela vår själ och hjärta. Och egentligen är det enda jag känner idag - tacksamhet. För att jag fick leva här under så lång tid och för vad jag har fått av och i det här huset.

Den här sommaren har påmint mig om hur universum fungerar. Att vi inte styr det vi ibland vill styra. Och att något där uppe ser till vårt bästa. Och när allting är meningen - så går det väldigt lätt. Glöm inte det ni också.

Ha en fin helg så ses vi!

Kram
Jenny



lördag 27 september 2014

Jag i en tvättmaskin

 Ljuvliga ljusstakar från Norrfrid webshop.

Hej vänner!

Veckan gick snabbare än vanligt och plötsligt har vi helg igen. Det är mycket nu. Jag känner mig som i en tvättmaskin. Virvelvind. Pirrigt värre och samtidigt så jäkla kul. Snart kan jag dela med mig av vad som händer. Snart.

Jag hade planer på att göra lite höstpiffning här hemma, men planerna är lagda på is då jag varken har ork, tid eller lust just nu. Det finns så mycket tankar i mitt huvud att jag knappt tror att det är möjligt. Hur mycket tankar kan man ha egentligen?

Idag blåser det "spik", som man säger här i norrland, och jag skulle behöva gå ut och plocka in lyktor och annat så att de inte kraschar. Vi har fått en klass 1 varning för blåsten, och i ärlighetens namn - jag hatar blåst. Jag kan varken sova eller slappna av då. Naturens krafter är verkligen enorma. Och jag har full respekt för dem.

Igår eldade vi i kakelugnen för första gången i år. Så otroligt mysigt. Det är livskvalité på hög nivå tycker jag. Det räcker för mig. Min man, katt, en brasa och en god bok. Vad mer kan man behöva?

Hoppas att ni har haft en fin höstvecka. Och att ni får något roligare att läsa här nästa gång jag uppdaterar :)

Sköt om er så länge!

Kram
Jenny






fredag 19 september 2014

Saker och ting

 Kryssbollar vid entrén piggar upp.

Så var helgen här igen. Ännu en solig höstdag har vi haft idag. Det känns alltid lite vemod över hösten på något sätt. Och det är nog som det ska vara. Det börjar bli dags att plocka in utemöblerna så sakta. Gungan vid vår entré har snart gjort sin uppgift för den här sommaren. Min älskade gunga. Det är fånigt egentligen att man kan gilla en sak så mycket. Men jag gör det. För vad den ger mig. Lugn, reflektion och vila. Jag njuter av livet i den. Och det tänker jag fortsätta med. Oavsett om vi bor kvar eller flyttar.

Jag pratar ofta med människor om saker. Vilken betydelse de har i våra liv. Och allt för många har så mycket saker som de inte ens vill ha. Är inte det ganska sorgligt? Vi ärver, får och sparar en massa saker som vi ska förvara men som vi inte älskar. Bara för att...vaddå? Vara artiga? Vara respektfulla? Inte hamna i dålig dager? Eller vad? Jag gillar inte det här tänket alls och skulle inte vilja att någon sparade en sak som de fått av mig om de inte gillade den. För mig skulle det kännas jättetråkigt och inte visa den minsta respekt alls. Varken för dem själva eller för mig. För jag gav av mitt hjärta när jag gav, men det innebär ju inte att de måste älska vad jag gav. Gesten och saken är två skilda ting för mig.

Det vi har omkring oss är våra liv och visar vilka vi är. Om vi då har en massa saker som vi bara har för att visa respekt för andra gör det att vi tappar fokus på vårt sanna jag och vår livsväg. Är ni med mig? Vi ger oss själva signalen att vi inte kan ha det liv vi verkligen vill ha. I värsta fall kan det faktiskt leda till en väg där vi inte ens längre vet vad vi gillar eller vad som är vi. Det är illa. Verkligen illa. För om alla gör så, vad får vi då för samhälle? En massa olyckliga människor som blir sjuka. Ja, kanske i slutändan. Åtminstone sänder de olyckliga människorna ut en negativ energi som inte är bra för någon.

Så en liten sak, att vi samlar saker hemma hos oss själva som vi inte trivs med, kan i slutändan bli något väldigt mycket större. Allt handlar om våra val. De små valen i vardagen. Det är de valen som gör att vi kommer dit vi vill, eller inte gör det.

Vårt hem är viktigt. Det är där vi ska få kraft som gör att vi orkar göra det vi vill. Om energin inte finns där, så kommer inte kraften att finnas heller.

Saker är inte viktiga. Det viktigaste vi har är varandra. Och hälsan. Men om vi ska ha saker omkring oss, så ska det vara sånt som vi känner kärlek för. För det kommer påminna oss om att vi är värda det bästa livet vi kan ha.

Trevlig helg vänner.

Kram
Jenny