tisdag 13 januari 2015

Skrivande, magkänslan och Big Birdie

Jag älskar att skriva. Jag har gjort det sedan jag var barn. Då skrev jag massor av böcker och pjäser som jag och mina kompisar spelade upp i skolan som jag gick på. Jag skrev så pass mycket, att läraren i lågstadiet lät mig hoppa över geografilektionerna och svenskan för att få utlopp för skrivandet. Fantastiskt fina lärare. Som såg.

När vi skulle flytta i höstas hittade jag mina gamla böcker som jag hade sparat. Och jag kunde inte motstå att läsa lite i dem. Det var mest däckare och historier där stora killen Big Birdie var ett hot.
Det fanns ingen hejd på varken kreativitet eller fantasi. Och jag brydde mig nog inte ett dugg om hur bra det blev.

Ibland kan jag undra varför vi tappar det där så lätt när vi blir äldre. Tappar förmågan att ohämmat skapa utan att låta vår inre kritiker bedöma allting vi gör.  För egentligen, vad spelar det för roll om vi lyckas eller inte? Tyvärr har vi ett samhälle där pengar styr allt för hårt, och har blivit ett mått på vad som är "lyckat" och inte. Det är ju enkelt att mäta pengar. Mest pengar vinner. Oftast. Det som samhället glömde var att lycka inte går att mäta i pengar. Och för min egen del är lycka starkt kopplat till att kunna skapa. Utan den möjligheten dör min själ. Det kan inga pengar i världen ändra på. Jag säger inte att det inte kan komma pengar genom skapande, självklart är det möjligt, men det kan också lätt bli en blockerande faktor, som gör att vi inte vågar ta steget.

Innan jag började blogga skrev jag nästan ingenting. Jag hade totalt glömt mina gamla böcker om Big Birdie och skrivandet var inget jag tänkte på alls. Livet handlade om att jobba, dra in pengar - det vanliga ekorrhjulet som många hamnar i.

Jag har tänkt väldigt mycket på det här till och från. Hur lätt det är att tappa sin "tråd". Hur lätt det är att glömma sina drivkrafter från det man var liten och hur lätt det är att falla in i samhällets normer och "borden".

Jag är så tacksam för att livet har kastat mig in på nya vägar. Att det trots allt har funnits en plan för mig. För det är så det känns. Och när jag inte har förstått vad jag ska göra eller valt fel väg, så har livet visat mig på nytt och givit mig fler chanser. Det enda jag egentligen har behövt jobba med har varit mitt mod. Mitt mod att ta emot när möjligheterna har dykt upp och mitt mod att våga lyssna till den magkänsla som visat mig vägen. För det är exakt vad magkänslan gör om man lyssnar på den. Visar vägen. Den bästa vägen.

Kram
Jenny







måndag 5 januari 2015

Barrfri gran, ny inredning och ordtorka

Jag har varit ruggigt osynlig under julen i år. Jag tror att jag behövde en paus. Orden har i alla fall inte strömmat fram, så det blev ett ganska enkelt val.

Nu är jul och nyår över och jag kan le lite åt mig själv. Hur jag fungerar. För när nyår passerat så vill jag liksom att julen ska ut. Varenda år. Så i helgen åkte granen ut och för första gången fick jag faktiskt dåligt samvete. För den ädelgran som vi provade i år har varit exemplarisk. Jag har räknat till max femton barr under nästan hela december. Betyg fem i mina ögon. Om jag jämför med fjolårets gran, så får den nog betyg 50. Den granen höll sig nog inte till nyår ens.

Och i samma veva som julen åker ut, så vill jag inreda om. Även det är samma visa varje år. Och stilen är precis densamma. Jag kommer att inreda i beige, grått och blått som vanligt. Det blir bara lite nya tyger som gör grejen. Jag får försöka ta några bilder när jag har puffat färdigt ;)

Hoppas att ni har haft en fin jul och nyårshelg. Nu siktar vi på ett nytt, fräscht 2015. Fyllt av möjligheter.

Kram
Jenny





onsdag 31 december 2014

Framtid och nyår


Nyårsfirande väntar.

Hur har ni det så här efter jul finingar?

Själv har jag haft en fin och annorlunda jul som vi firade hos min mamma och hennes man. Det var otroligt skönt att göra något annat av den här julen. Jag känner mig så tacksam över att vi fått fira jul med några av dem som vi älskar.
Nu väntar nyårsfirande och avslut och ni som "känner" mig vet ju att jag brukar lägga lite tid på att summera året som gått. Titta på det som blev bra och känna in vad som blev mindre bra för att kunna förändra det inför kommande år. Jag och min man brukar också göra en ceremoni varje nyårsafton för att släppa det gamla, välkomna det nya och samtidigt kunna få tacka för det vi har fått under året. Det är en fin stund tycker jag. Vi har gjort på lite olika sätt varje år. Det viktiga är symboliken.

Det här året har verkligen varit olikt alla andra år för oss. Och det ska bli skönt att få göra ett avslut. Ett år som givit mig så mycket personlig utveckling, förändring, insikter och steg framåt att jag ibland har svårt att tro det själv när jag tittar tillbaka på var jag var när året började. Men det är livet, som ibland ger och ibland tar.

Inför nästa år kommer jag att försöka bli en bättre människa. Jag ska lyssna mer noggrant på min intuition, försöka att ta livet som det kommer och ha acceptans för det som sker. Låta livet ge mig och ta emot med öppet hjärta. Jag ska ge mer av mig själv till andra som behöver det. Jag ska jobba hårdare för att nå fler drömmar som jag har och sist men inte minst visa min tacksamhet för allt fint som livet ger mig.

Jag ser fram emot nästa år och vad det vill föra med sig. Det är alltid lika spännande att se!

Hoppas ni får ett riktigt GOTT NYTT ÅR så ses vi 2015!

Kram
Jenny


tisdag 23 december 2014

GOD JUL!



Låt från youtube.

Tittar in för att önska er den finaste, finaste av jular. Så här i juletid tänker jag ofta på att jag skulle vilja göra mer för andra. För dem som inte har det lika bra som vi andra. Det finns så många själar att värma.

Till dem och till alla mina fina läsare skickar jag en julhälsning med en fantastisk, stämningfull jullåt som gick rakt in i hjärtat på mig.

Sköt om er och ha det gott.

GOD JUL!

Kram
Jenny

måndag 22 december 2014

Minnen och snart jul

Min älskade kisse älskar elden och kunde sitta där i värmen jättelänge.

Jag har lite svårt att förstå att det är dan, före dan, före dopparedan. Julhelgen är bara timmar bort, jag har gått på julledighet men någon julkänsla har jag inte. Jag har ju skrivit förr att julen nu för tiden är jobbig. Hela december egentligen. Och jag känner mig ganska tom på ord. Därav min tystnad här inne.

Jag försöker att låta bli mitt gamla arkiv numera eftersom det bara väcker en massa känslor men jag hittade den här gamla bilden som var en sån vanlig syn förr om åren. Så fort vi eldade ville hon sitta där framför kakelugnen och ibland satt hon nästan som i trans. Som i någon sorts meditation. Jag älskar det här minnet. Och bilden ger mig ro. Den påminner mig om hur lite vi behöver.

Hoppas att ni har tar det lugnt i julruschen. Tänk på att det blir jul ändå. Vi behöver så lite för att känna oss nöjda, mycket mindre än vi egentligen tror. Vi behöver varandra. Då klarar vi oss gott.

Kram
Jenny


fredag 12 december 2014

Ge av hjärtat, smycken och fantastiska människor

Julklappar made by Jonna.

Jag är konstnärssjäl av hela mitt hjärta. Även om jag inte alltid har fått fram allt som finns där inne, så vet jag att jag är det. Och jag vet hur tufft det kan vara att nå fram eller ens hitta sin egen väg för att bli den bästa versionen av sig själv. En version där man får utlopp för det man vill göra och skapa.

Jag beundrar verkligen människor som vågar tro på sin egen förmåga och gå sin egen väg för att bli lyckliga. Även om den vägen sticker iväg avsevärt från mängden. Kanske desto mer då faktiskt. För det kan vara väldigt svårt att göra en sån sak. Det finns alltid människor runtomkring som ifrågasätter ens val eller som gärna tar tillfället att se det "realistiska" i situationen som man har valt. De säger gärna saker som "Hur ska du lyckas kunna leva på det där då?" och i en underton kanske till och med "vem tror du att du är?".
När man följer sitt hjärta så handlar det ju sällan om att man försöker "vara" någon. Inte mer än att man vill vara sann mot sig själv. Och det är sällan någon räkmacka att följa sitt hjärta, man får bita i och jobba hårt!
Vi har en lott allihopa. Och det är att hitta vår väg och försöka våga följa den. Det är min sanna övertygelse. Och svaret finns ofta i det vi tycker är roligt.

I år har jag bestämt mig för att "sponsra" en av de människor som jag beundrar från vår bygd. Jag köpte mig ett par smycken i julklapp av den här tjejen. Inte för att jag egentligen behöver smycken, utan för att jag vill att hon ska kunna leva på det hon gör. Jag vill dra mitt strå till stacken för henne. För hon påminner mig dagligen om att jag måste försöka gå dit hjärtat vill. Hur krokig och konstig min väg än må vara.

Jag tror nämligen att om vi alla ger av vårt hjärta till andra, så får vi dubbelt tillbaka. Och när man ger av hjärtat så får vi lyckan i vår hand. En riktigt härlig känsla.

Sköt om er och ha en fantastisk helg!

Kram
Jenny

måndag 8 december 2014

Vem är gladgubben?

 Vem är gladgubben till höger?

Tror ni på spöken? Andar? Att det finns människor som "stannar kvar" hos oss när de dött?

Jag tror att vi inte vet så mycket om hur livet och döden fungerar och jag är inte helt säker på att det finns någon död. Men det är mina tankar.

Härom veckan skulle Eija och jag göra ett litet inspirationsjobb och då ville verkligen inte ljuset jobba med mig. Det blev stora ljusstrimmor över bilderna på ett visst ställe, ibland kunde det se ut som en arm som stack ut. Men känslan kändes inte obehaglig, utan snarare som att någon ville skoja med oss.

Väl hemma, när jag började titta på bilderna, så hittar jag en bild som verkligen speglade dagen. Ser ni gladgubben till höger? Ögon, näsa, mun? Och jag lovar er, det är inte jag som ritat dit något!

Kände att jag bara måste visa er :) Lite kul på en måndag tyckte jag ;)

Ha det gott!

Kram
Jenny